Vid eftermiddagsfikat brukar gruppen av gubbar som jag tillhör fika med ett gäng trevliga tjejer. Det har visat sig att vi har ett visst hästintresse gemensamt mellan grupperna, fast tjejerna har tidigare ägnat sig åt ridsport, medan vi män mest sysslat med travspel.

På fredagarna har våra kvinnliga arbetskamrater varit upptagna med att fylla i lottokuponger eller skrapa trisslotter, fast gubbsidan ihärdigt propagerat för att de borde spela på hästar i stället, eftersom vinstchansen är större.

Med tiden gav tjatet effekt, och faktiskt har tjejerna kommit glädjestrålande några måndagsmorgnar och viftat med en vinstbong. Visserligen inte på några större belopp, men det har var varit roligt att se hur de glatt sig över att ha fått mer än insatsen tillbaka.

Men så till fikat idag så fick vi veta att nu var det slut på travspelet för deras del. De hade tappat intresset när de läst om hur illa det fungerar på ATG, och det börjar nästan luta åt att vi gubbar också plockar fram lottokupongerna.

Så här är det inte bara på vårt företag, utan jag är övertygad om att diskussionen känns igen lite varstans. Och om du tycker att det här inte angår dig, eftersom du inte är intresserad av spel så kan du ju fundera på hur det kommer att bli med prispengar, resebidrag, premiesummor, o.s.v. om hackandet i spelmaskinen förvärras. Då kan i värsta fall loppet bokstavligen vara kört för travet och galoppen!

Debatten har under senare år kretsat kring hur man skall få publiken att återvända till banorna. I värsta fall kan den debatten utsträckas till vilka åtgärder som behövs för att få folk att alls fortsätta spela hos ATG. Det är en ödesfråga, som nog även sportens aktiva borde fundera djupare över…