Alla som undrar var Åbys gamla startbil anno 1963 tog vägen får svaret här.

Apropå Åby - hela den gamla stallbacken är nu historia blott, och t.o.m. reklamen för Zoogin känns passé…

Men ännu står det en grindstolpe kvar från vad som nog var banans äldsta stallentré. Hoppas man tar tillvara på den och placerar den på en hedersplats!

Lite mer ur kuriosakabinettet: den varmblodige travaren t.v. är Express Gaxe, och t.h. är en minnestallrik från Copenhagen Cup 1980 (även tallrikar från när Charme Asserdal och Pershing vann samma lopp pryder min köksvägg).

När vi ändå är inne på porslin: här är en tallrik från gamla Åbyrestaurangen som jag köpte en trave av när man sålde ut köksutrustningen då gamla restaurangen skulle rivas.

Nu är det er tur att via era travreliker!

Trevligt inlägg. Mycket intressant.🙂

Sådana här leksakshästar känner man ju igen från barndomen, men numera är de nog ett fall för Antikrundan, det dyker upp något ex. på auktionssajter på nätet ibland. Har sett ett osålt ex. för hundralappen på Tradera, just nu ligger ett ekipage ute för 299:- (inga bud), men jag har också sett ett äldre exemplar utannonserat för 1200:-

(Bilden är ett hopklipp.)

Fyller på muséet med två travsouvenirglas från USA.

Glas 1: Rambling Willie var en passgångare (valack) född 1970. När han drog sig tillbaka 1983 var han den sulkyhäst som tjänat mest så långt med sina  $2 millioner på kontot. R.W. startade 304 gånger och vann 128 av dem, bl.a. U.S. Championship (1 gång) och den kanadensiska motsvarigheten tre gånger. Hästen var världsrekordhållare, och valdes till årets pacer i USA tre år i rad. Efter sulkykarriären var Willie permanent utställningshäst vid "Hall of Champions" i Lexington. Han slutade sina dagar 1995.

Glas 2: Ett minnesglas från Hambletonian på Meadowlands 1982, som vanns av Speed Bowl och Tommy Haughton.

Ännu en "klenod"! En pin från Elitloppet 1988, då vinnaren hette Mack Lobell, den gången med John D. Campbell i sulkyn. (Bilden är tyvärr inte knivskarp.)