"Glädje är ett känslotillstånd av tillfredsställdhet. När man är glad är man lycklig eller road, det är en positiv känsla. Människor uttrycker ofta glädje genom att le", skrivs det på Wikipedia om glädje.

Och så kan det väl vara - också? Din häst har just vunnit på V75, och det bubblar inom dig av innerlig, varm glädje. Men då lider du av den tråkiga glädjen, åtminstone enligt Vinnare V75. Du skall springa flera hundra meter med Per Skoglund och en kameraman i hasorna och sedan kasta dig i gräset,  spruta glädjetårar över kameralinsen eller sjunga i vinnarcirkeln, då först visar du riktig glädje. Att vara lycklig och kanske smyga sig undan för att klämma en glädjetår i smyg, det är den ointressanta glädjen.

Vi reagerar alla olika, men Vinnares hyllning av bara en sorts glädje i söndagssändningarna medför att segerintervjuer med mediaovana vinnare alltmer riskerar att förvandlas till amatörteater. Förstå mig rätt, jag älskar spontana människor, men jag avskyr journalister som spekulerar i känsloyttringar. Kan inte även stillsam glädje vara "bra TV"?