Hästen är din - inte!
Har tittat på "Hästen är din" i samband med Vinnare V75 några gånger. (Oftast gör jag dock som vid TV-reklamen, går på toa, kokar kaffe eller ringer något samtal under inslaget.) Konceptet brukar vara det samma: stolt pappa, söt mamma, kändissugen unge träffar häst och tränare. Sedan får vi se dem följa "sin" häst och jubla eller deppa efteråt.
Men hallå - detta är ju människor som inte lagt två strån i kors för att få hästen dit den är! De har svarat på en fråga av svårighetsgrad "i vilket land är Stockholm huvudstad?" och sedan har de glidit in på en räkmacka, men när det går bra hyllas de av programledaren och jublar som om de ägde hästen.
Någonstans i det fördolda finns en verklig hästägare som inte får uppmärksamhet för fem öre. Hur kul kan det vara?