Varför är travet så mansdominerat?
Tittade på Vinnare V64 igår, och där var det en minidebatt mellan Per Skoglund, Micke Nybrink och Malin Löfgren om varför det är så få kvinnliga proffstränare och körsvenner inom travet i Sverige, när den kvinnliga dominansen är så stor bland hästskötarna.
Det är en viktig frågeställning, och det finns väldigt mycket som behöver göras för att jämna ut könsbalansen i tränarkåren. Malin poängterade att mycket faktiskt blivit bättre, medan speciellt Skoglund målade upp en negativ bild - det är fortfarande en "gubbsport".
Personligen tycker jag att man borde kolla tillbaka lite och se vad som faktiskt gjorts bra och ta fasta på det, för jag instämmer med Malin Löfgren - det går framåt, även om det går långsamt. Det är lite "typiskt svenskt" att allt skall problematiseras. I jämförelse med de flesta länder har Sverige kommit långt - jag tror inte att en fransk tjej kommer att vinna Prix d´Amerique inom de närmaste årtiondena t.ex. Inte ens inom montè dominerar kvinnorna i Frankrike, medan montéryttarna i Sverige till 95% är tjejer.
Eftersom det nog är mest tjejer som skriver på den här sidan skulle det vara intressant att höra vad ni tycker! Varför är det så få kvinnliga tränare och körsvenner, och vad kan man göra för att ändra det förhållandet? (Och en tredje, kanske lite mindre brännande fråga: finns det anledning att försöka ändra könsbalansen även bland montéryttarna?)
Helt riktigt det du skriver att sporten är mansdominerad. Men det har galoppsporten också varit men där har fördelningen mellan könen blivit jämnare på senare år.
Jag tror att travet, precis som många andra hästsporter, har en gammal tradition i att kvinnor inte skall orka med dessa stora djur lika bra som män.
Nu har tränarkårens medelålder blivit så hög att den börjar närma sig pensionsåldern så det kommer nog att bli en automatisk ursållning i framtiden. Tittar man på de yngre ser man att allt fler tjejer kommer in i sporten både som tränare och kuskar.
Att många tjejer kommer via montén är ett medvetet drag från ST. De vet att tjejer i allmänhet något mindre och lättare än killar. Det är också därför man har en minivikt på ryttarna för att det inte skall bli som i galoppen - en massa självsvältande ryttare. För de flesta tränare föredrar ryttare som ligger nära 65 kg gränsen i loppen.
I Frankrike rider man med olika montévikter i loppen. Dvs i vissa lopp är det fri vikt, andra har minimivikter på 60 kg, 65 kg eller 70 kg. Att det det sedan är fler män som rider där än i Sverige beror nog också på tradition. Där finns ju ännu färre kuskar, tränare och ryttare som är kvinnor. (Sen vet jag inte om de har ett annat reglemente som ev styr också) Inom galoppen i Sverige var det ju tidigare inte tillåtet att rida som jockey på tävling för tjejer.
Med tiden tror jag att även travsporten kommer att bli en tjejsport (och kommer då tyvärr att bli behandlad som en sådan) liksom ridsporten gått från en klart mansdominerad sport till en nästan helt kvinnobrukande sport.
Det är inget som jag tycker vi ska sträva efter heller. Allra bäst är ju om det finns ungefär lika många av varje kön inom alla sporter. OCH FRAMFÖR ALLT: Sporterna skall behandlas lika oavsett om det är tjejer eller killar som dominerar sporten.
Jag tror att mycket hänger på barnafödande och liknande.
Kvinnor föder barn, och har svårare då att samtidigt vara lika aktiv i ett stall… Samma sak med montén många som födit barn kommer inte tillbaka i sadeln.
Det ser ungefär lika ut på ridhäst sidan…
~ Anneli ~
Sajtvärd för: adopterade.ifokus
#2 Fast nog kan man vara både kusk och tränare fastän man fött barn. Fast jag förstår vad du menar. Men nog skulle det kunna bli ändring i framtiden?! Barnen växer ju upp och då kan man ju återgå till travet om man nu vill.
#3 Jo klart man kan, många gör ju så, men jag menar bara att automatiskt så blir man att stå lite till sidan då.
Du får för det första inte köra lopp hur länge som helst, vet själv för jag körde mitt sista premielopp när jag väntade tvillingarna..
Sen har man ju då automatsikt blivit lite efter i körandet när man är havande, och sen har man ju en tid i början då det kanske inte är helt enkelt att kombinera häst körande och barn…
Sen tyckte iaf jag att man kommit så mkt efter. Både körde och red efter att mina barn fötts, men det blev iaf alltid jag som valde att stå till sidan om det behövdes. Svår balansgång.
Men som sagt, bakom varje framgångsrik man står alltid en ännu mera framgånsrik kvinna…
~ Anneli ~
Sajtvärd för: adopterade.ifokus
#4 Visst är det så men jag tror det är på gång att ändras.
BTW: Älskar citatet du skrev. Min variant är mer "Bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna." Ha-ha!
Det finns ju ytterligare en aspekt, nämligen att vi med stor sannolikhet står inför en strukturomvandling inom travet som innebär att det blir svårare att ha nuvarande spridning av banor. Verksamheten koncentreras till de större banorna och distrikten runt om dessa, och den som verkligen vill satsa måste vara beredd att ge sig in i getingboet. Detta gäller såväl killar som tjejer, men ekvationen familj respektive karriär inom travet slår säkert hårdare mot tjejerna.
Malin Löfgren och Anna Forssell är ju två som vågat sig på att ta steget till en storbana, men har de lust och kapacitet att bli stortränare? Och vilka tjejer törs satsa både på träningsverksamhet som loppkörande? Det finns ju en liten styrka idag (Hanna Olofsson och Kasa Frick bl.a.), men fler behövs om det skall bli någon tillväxt.
#6 Inte många av dom som har bildat familj…
Så jag tror starkt fortfarande på att familj/barn bildandet spelar in
#5 Jo jag tyckte den där jag skrev passade in där…
~ Anneli ~
Sajtvärd för: adopterade.ifokus
Nu är jag iof man, medelålders, vit och heterosexuell så i en genus debatt anses jag väll vara "satan själv" ;)
En fråga man kan ställa sig när man läser era inlägg här, där barnafödande och familjebildande är en stor orsak till att få tjejer skulle ta steget upp som proffstränare, är ju hur det då kan komma sig att hästskötaryrket är så kvinnodominerat? Det är ju ett fysiskt oerhört tufft jobb.
Vi har även många kvinnliga ammatörtränare vilket på många sätt är betydligt tuffare än att vara hästskötare eller proffstränare, man har ju dessutom ett yrke till.
Som proffstränare är du mer av en företagsledare och strateg, inte lika mycket "hands on". Jag tror helt enkelt att alldeles för få tjejer har självförtroendet att våga tro tillräckligt på sig själva för att ta steget. Dessutom är den patriakala(gubbvälde) strukturen innom travet en rejäl bromsklos ovanpå detta. Detta är ju något man ser överallt i samhället inte minst i företagsvärlden. Gubbgängens ryggdunkande för varandra där man gynnar "gamla kompisar" istället för att lyfta fram tjejer med stor potential och talang.
Skulle kunna plocka fram flera exempel på detta men vill inte hänga ut namn här.
Skall vi komma någonstans med jämnstäldheten innom travet måste debatten lyftas upp och ST måste aktivt jobba med information och utbildning för att vi skall komma någonstans, frågan är hur intreserade dom i verkligheten är……
Dessutom måste tjejer uppfostras till att ta för sig(lite längre arbetshorisont) och där ligger ett stort ansvar på oss föräldrar med dötrar.
Jerker Klang,
medarbetare på ponnytrav ifokus
Gemenskap, glädje och fart - ponnytrav såklart!
Stuteri Isil, Sagolika Gotlandsruss
Jag tillhör samma minoritet här som du, Jerker, man o.s.v.
Hur det kommer sig att hästskötarjobbet är så kvinnodominerat finns det en professor som heter Mats Greiff som diskuterar i ett forskningsprojekt som heter "Unga kvinnor som hästskötare och män som professionella tränare. Genushierarkier i svensk travsport."
Jag har inte läst avhandlingen, men i en skrift från GIH på nätet om forskningsrapporter skriver Greiff om sin forskning att "Projektet har visat på hur den kvantitativa feminiseringen av travsporten gått hand i hand med hur yrkeskvalifikationer som ansetts nödvändiga för att arbeta med hästar konstruerats om från en manlig till en kvinnlig genuskodning".
Det skulle betyda att hästskötaryrket ursprungligen också var mansdominerat, vilket stämmer med mina egna minnesbilder. På den tiden jag skaffade min första häst för dryga 35 år sedan var stallknektarna övervägande killar. Därefter har något uppenbarligen hänt, kanske så att tjejer upptäckt att det fanns hästar på andra ställen än i ridhusen, eller att tränarna märkte att tjejer har en positiv inverkan på sina passhästar för att schablonisera. (En läsning som jag själv tänker fördjupa mig under semestern säger "Jag är nog lite som en mamma till mina passhästar och skämmer bort dem.” Om manligt och kvinnligt inom trav- och galoppsporterna. Finns att läsa gratis här.)
Greff skriver även i GIH-rapporten: "Ett annat resultat är att kvinnornas inträde i sporten inneburit att en tydlig genushierarki skapats. En genushierarki som bara kan förklaras när klass och generation tillförs som analysinstrument. Unga arbetarklasskvinnor hamnar i botten och möjligheterna för avancemang uppåt ter sig som små. Det beror bl a på hur manliga nätverk bidrar till att upprätthålla en manlig dominans i sporten." Det skulle i så fall bekräfta det du skriver om "grabbgäng" inom travet, och det motsäger allt fint snack om tjejernas chans till avancemang inom travsporten. Travet har ju instiftat en hästombudsman - kanske dags att de skaffar en egen jämställdhetsombudsman också? Vad tränarna själva säger om tjejerna inom sporten kan vi läsa här.
Kortfrågerna till tränarna var onekligen intressant att läsa. Känns som att det endast (som vanligt) är Stig H som verkligen funderat lite djupare runt detta.
Att som flera säger i frågerna att alla får samma chans motsägs ju om man tittar på lärlingsloppen. Trots att ponnytravet helt klart är flick/tjej/kvinno dominerat (deffinitions problem då det rör sig om barn o ungdommar 8-25 år) så är könsfördelningen i lärlingsloppen tämligen "traditionell".
Att, som Åke svanstädt säger " Det är väl kanske så att många kvinnor nöjer sig med att vara med hästarna, är kanske inte lika tävlingsinriktade som män." visar ju verkligen på ett problem.
Jag tror inte tävlingsskallen beror på kön (har tre dötrar med extrema vinnarskallar). Däremot tror jag att samhällets konventioner om hur man beter sig som man resp kvinna fortfarande sitter hårt. En man som tar för sig, säger ifrån och står på sig ses som possitivt. En kvinna som gör samma sak kallas ofta för bitch……
Jerker Klang,
medarbetare på ponnytrav ifokus
Gemenskap, glädje och fart - ponnytrav såklart!
Stuteri Isil, Sagolika Gotlandsruss
Titta gärna på den här bilden på de färska studenterna från Åby Travgymnasium. Sexton tjejer och en kille (och han har redan bestämt sig för att söka jobb utanför travet). Hur många av de här tjejerna kommer att bli proffstränare eller catchdrivers inom travet tror ni? Tyvärr måste min gissning bli "ingen", och det har inget att göra med kvalifikationer, utan bara för att branschen är tuff. Och allra värst för tjejerna.