2012-10-09 23:17 #0 av: Tusen

Vår intervjuserie fortsätter nu med att vi presenterar Jenny Brunzell som är en av Sveriges segerrikaste montéryttare. Här berättar hon lite om sitt liv som montéryttare och hennes bakgrund innan hon började med monté på varmblod.

Jag heter Jenny Maria Brunzell och är  24 år.

Jag tog min storhästlicens licens våren 2010. Innan dess har jag tävlat i ponnytrav.

När jag var 12 år gammal började jag som fodervärd hos familjen Hesselgren där jag tog min ponnylicens och började tävla med deras ponnytravare. När jag, några år senare blev mogen för högre farter
började jag med stora travare.

Mina största framgångar inom ponnytravet är seger i monté-SM
med Gumino år 2009 i både Sverige och Finland samt monté-SM 2010 i Sverige.
Med storhäst är alla segrar lika värda men lite extra kändes det när jag vann
mitt första lopp med Ruth Rendell i överlägsen stil i lopp 3 på Romme den 17
juni 2011. En annan minnesvärd seger är den i Solvallas montépokal med 100.000 kr i förstapris med Midnight Hall.
Det var även fantastiskt kul att slå två svenska rekord inom 4 månader. Det ena med Rebecca Dahlens (även hon före detta ponnykusk) nordsvenska Moa Mollyn samt varmblodet McClain som numera ägs av Jesper Hedqvist i Mantorp.
Men jag har också haft en del motgångar. Precis när jag började komma igång med montén på riktigt och började få lite uppsittningar fick jag en infektion vintern 2011 och blev sängliggande och sjukskriven i en månad. Det tog tid för kroppen att komma ifatt sig så det var lite jobbigt.
Annars är det alltid jobbigt när man har svackor och det inte går så bra i
loppen.

De bästa hästarna jag ridit är Midnight Hall, Quanto Composite & Mcclain.

Mina framtida mål, då? Ja, träningsmässigt är mitt mål att bli starkare som montéryttare och förbättra min stil, sits och teknik så mycket det går. Man utvecklas varje dag. Tävlingsmässigt är att bli bästa montéryttaren i Sverige inom några år.

Alla har vi väl drömmar och min första dröm var att bli bland de tio bästa montéryttarna i Sverige. Det målet har jag redan uppnått så nu siktar jag
mot att bli bäst.
Någon som jag har som förebild är Linda S Hedström.

Så här såg den 11 december 2011 ut för mig som montéryttare.

Dagen började med att jag jobbade från 06:00-12:00 innan jag åkte till Solvalla för att rida Mcclain i ett 1640m lopp. Loppet startade 13:51 och 14:05 satt jag och min montévän Åsa Svensson i min mammas bil, helt dränkta i lera och försökte byta om samtidigt som min mamma skrek: skita  inte ner. Jag brydde mig inte, för jag hade precis vunnit loppet. Nu var vi i full fart på väg till Arlanda flygplats, där vi skulle med flyget upp till Sundsvall. Skitiga, svettiga och stressade sprang vi igenom säkerhetskontrollen och boardade flyget. Flyget lyfte 15:10. Jag skulle rida min egen häst A Step Further i loppet men han hade jag strukit dagen innan för hosta. Jag hade dock lovat Åsa som skulle rida Hot Tub (En av Sveriges bästa montéhästar) att följa med i alla fall. Väl uppe i Sundsvall möttes vi av ett riktigt slaskväder så jag tyckte bara att det skulle bli skönt att slippa rida. 20 min innan montéloppet skulle starta och Åsa stod och sadlade på ropade de ut i högtalarna att tävlingarna är inställda på grund av vädret. Det var bara att packa ihop sakerna och åka hem igen, denna gång i en hästbuss hela 4,5 h hem till mig. 00:45 anlände två trötta och slitna montéryttare hemma hos mig och hann inte ens lägga huvudet på kudden innan vi somnade.

Förändringar sker tyvärr väldigt långsamt i monté men jag hoppas att utbildningarna skall fortsätta mot det bättre för ryttare, hästar samt funktionärer. Samt att det blir fler tävlingsmöjligheter i monté.

Det bästa med monté är att få rida fina hästar och vinna lopp medans det sämsta med monté är att det verkar svårt att förankra sporten hos spelare och publik.

Om 10 år har jag förhoppningsvis uppnått mina mål inom montén, har familj och barn. Jag kanske har ett gäng montéhästar hemma i stallet som jag tränar och låter yngre nya talanger få chansen på.

/Jenny Brunzel genom (Tusen)